Jag bryr mig inte längre
Bra, Jenny!
Min mamma (hela min familj faktiskt) föll offer för en riktigt smutsig och utdragen mobbningskampanj i det området vi bodde när jag var liten. Det verkade mest handla om ren avundsjuka och illvilja. Men likt fan hjälpte inte det oss, det var lika jävligt att höra snacket och stå ut med att människor tvingade Dig att hantera Deras ignorans.
Vissa människor kan helt enkelt inte hantera när livet behandlar någon annan än dem bättre. Och det skulle väl jag säga är en extremt oattraktiv egenskap hos vilken människa som helst. De är ju missunsamma! Vuxna människor som sitter och ägnar sig åt att trycka ner andra människor, i sina desperata försök att laga det som är så fruktansvärt trasigt i deras egna liv. Förstår du hur olycklig man måste vara som människa, om det blir viktigt för en att göra någon annans liv mer komplicerat?
Flytta inte för deras skull.
Det gav mig så jävla mycket självförtroende, inspiration och styrka att se min mamma vara med om det här, och slå tillbaka.
Det var så illa tillslut att inga barn fick leka med mig och mina systrar, vi fick hatbrev och socanmälningar på oss som vore det småpotatis, i skolan pratade de om att min mamma var en hora och hade gjort både det ena och det andra. Vi blev faktiskt utsatta för ett mordförsök tillslut, när man försökte bränna oss inne genom att tända eld på en mängd nazistiska tidsskrifter på vår vind.
Allt detta, för att min mamma var mörkhyad på fel ort. Hon hade inte gjort ett jävla skit och jag såg henne kämpa som ett djur i flera år. Inte en enda gång har jag sett henne gå annat än rak i ryggen, det var varenda annan jävel som inte kunde se henne i ögonen tillslut. Min mamma är idag den största kvinnliga förebild jag har, och det har mycket att göra med hur jag minns att hon hanterade den här situationen. Hon gav aldrig vika för snacket.
Och att du skulle vara en dålig mamma, det ser fan till och med jag att det är taget ur luften och jag besöker bara din blogg då och då, och som du vet så har ju du och jag aldrig varit goda vänner.
Du är en bra mamma och det vet jag att du vet. Det har gjort mig riktigt glad att se vem du har blivit idag, jag gillar den människan. Henne har jag respekt för. Du visar din dotter hur en stark kvinna hanterar motgångar på rätt sätt.
Om du någon gång finner dig själv nedslagen, och enbart kapabel att lika på golvet och gråta för att alla är så jävla dumma i huvudet, gör det. Man kan inte alltid vara sitt starkaste jag. Men kom ihåg att det är det här som du skrev här som är din grundinställning. Då kan de aldrig vinna med sitt skitsnack.
/ Den där Melanie :)
Kanon sagt Melanie håller med dej hon är en kanonmamma
