Ni skämmer ut er själva


Ni tror att ni trycker ner mig men det är er själva ni skämmer ut, jag påverkas inte negativt av era påhopp längre utan jag har faktiskt lärt mig att vända till min egen fördel, era påhopp, glåpord osv dom stärker mig inte trycker ner mig, så ju mer ni håller på desto starkare blir jag :)

Jag är nu nästan lika "hatad" och påhoppad som Hannah Widerstedt, inte riktigt men inte heller långt ifrån. Dock gör inte detta mig något då jag valt att tro på att detta mest grundar sig på någon form av avundsjuka. Ni hatar mig och hoppar på mig för att jag besitter egenskaper ni saknar, jag har lyckats bättre än er här i livet eller något sådant.

Jag är öppen och en väldigt stark personlighet med starka och öppna åsikter, jag står för vad jag tycker och tänker och är inte heller rädd för att säga det och dom önskar väl att dom kunde vara likadana, dom törs väl inte säga allt och då stör det dom att jag kan det.

Och just nu händer det mycket i mitt liv, jag kämpar med vikten så har ju börjat träna och dessutom börjat planera min framtid i form studier så det retar väl dom att det äntligen går bra för mig.

Jag vill inte namedroppa massa personer här men kan ju säga att ett par av dessa människor som håller på och beter sig illa och har sig mot mig hela tiden inte verkar trivas med sina liv - but i do. En av dom hatar sitt jobb och att jag kämpar för något jag vill göra måste ju irritera skiten ur honom :)

MEN som jag sagt, kom med era påhopp och nedvärderande kommentarer couse i don´t give a fuck... jag är nämligen värd detta, för en gångs skull är inte mitt liv fyllt av motstånd och hemskheter, jag är så värd allt bra som hänt mig senaste tiden så det finns inget ni kan säga eller göra som får mig att må dåligt eller tappa fotfästet.

Dock förstår jag inte hur känslokalla vissa människor kan vara?! Varför får inte en tjej som växt upp utan sin pappa, haft massa skit i livet, blivit våldtagen 2 gånger vara lycklig? Förtjänar inte jag också lycka? Folk borde vara glada för min skull.... va fan kolla vart jag är, kolla hur jag kämpat!!! För ett par år sedan var jag ett förstört vrak som gick på massa tunga mediciner efter ha blivit våldtagen - idag är jag lycklig med en sambo och en underbar dotter, har planer på att fortsätta plugga och är oerhört positiv till livet och allt det för med sig... så jag kommer inte förstå varför ni inte är glada för mina framsteg utan hellre trycker ned mig...


Men TACK OCH LOV har jag en del underbara vänner och även min familj, jag har världens bästa mamma, och är glad att inte alla dessa idioter hittat min blogg ännu :) Just nu har jag till stor del bara snälla och helt underbara läsare dock kan det slinka in en liten elak kommentar från något pucko då och då men men sånt får man väl ta, jag börjar ju bli ganska så van haha.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback







plusikassan.se