Vad ska jag säga om det? Att jag upptäckt att jag kan mer än vad jag från början trodde? Att jag trots allt kanske är ett levande bevis på att ingenting är omöjligt?

Vet inte hur många gånger "vuxna" påpekat att jag borde se över min alkoholkonsumtion; att den inte är sund någonstans och att jag borde akta mig så att jag inte blir våldtagen.
På något sätt känns det som om det kvittar; en gång våldtagen, alltid våldtagen.. Att jag blivit våldtagen är något som jag alltid kommer få leva med och aldrig kommer kunna radera. Att våldtäckten sedan inte ska ta så mycket energi att jag sedan upprepade försöker ta mitt liv är ganska självklart, det ska aldrig mer få hända igen även om det många gånger känns som en lätt lösning och utväg.
Och trots mina många fyllor de senaste månaderna så har det inte hänt igen; trots att jag varit full så otroligt många gånger så har det inte hänt igen. Så varför det skulle hända igen? Antagligen för att jag i sådana fall många gånger inte tänker mig för, samtidigt så vet jag att jag tänker mer före nu än vad jag gjorde förut. Alltid ett steg framåt istället för att tänka bakåt.

Så nyår :  jo jag var totalt dyngrak full. och vaknade med enorma minnesluckor eller snarare stora jävla minnes portar och förbannade mig själv för att jag inte är nykterist men det spelar ingen roll; för några dagar efter var jag återigen full och så kommer det fortsätta. (vilken otroligt bra självdiciplin jag har på mig själv)