Och en ångest värre än någonsin. Har dock tagit några lugnande får se om det börjar hjälpa snart. Hoppas. Anledningen till denna enorma ångestfyllda morgon är ju självfallet frigivningen. Jag hatar det. Jag hatar att behöva känna mig osäker och rädd. Jag hatar att jag inom några få timmar ska stå på jobbet och undra om verenda kund som kommer in är han. JAG HATAR HONOM, har nog aldrig varit såhär hatisk mot någon förr och kommer förmodligen aldrig bli det mot en person igen. Jag skulle ärligt talat kunna döda svinet, sticka en kniv i magen, sedan vrida runt riktigt ordentligt för att sedan stå ovanför honom med ett riktigt jävla leende medan han ligger på marken och vrider sig av smärta och ber om förlåtelse och jag ska bara stå och titta honom i ögonen och le medan han sakta och smärtsamt dör, dör en väl förtjänad död. Liksom vem skulle egentligen bry sig om ett sådant äckel dog ? Absolut ingen. Nej nu ska jag försöka få i mig lite frukost trots illamåendet.